söndag 8 juni 2008

Långa versionen

Vår tur!!!
Går med raska steg till start och ingång från vänster och utgång till höger därifrån så det blir ruljans på det hela. Det är minst 10 ekipage varje omgång. 1 mek och 1 förare. Mek och bil in och sätta allt på en bänk och förare går upp en våning så han/hon har bra överblick på banan.

Adrenalinpumpen börjar flöda!!! Ordentligt hos ALLA nu är FOKUS som gäller!
På med startlådan och bilen och tar snabba steg ut så sonen ser bilen och svänger med hjulen så de "vickar" fram och tillbaka och han skriker tillbaka att det är godkänt. Fullkommligt kastar mig tillbaka för att starta den. På med bilen på lådan och i med glödaren och trycker till ordetligt och den startar med ett ljud som sitter i i öronen än idag. Myggljud X 10000 ggr. Springer ut till starten igen (3 meter) och sätter bilen på ett litet staket så hjulen är "fria" och sonen ser bilen och gaser som en galning, bilen ska bli varm. Banan öppen säger speakern och bilen släpps ner för att köra igång. Adrenalinet pumpar!!! 3 minuter till start ropar speakern och bilar kör till depå. Upp med bilen på staketet och fullkomligt trycker i bensin så det skvätter. Snabbt går allting, snabbt!!! En del väljer att köra vidare men när speakern säger att det är 1 minut kvar så går alla in i depå för tankning eller rättare sagt att bilen får en panikslurk som tar 0,000000001 sek. Sedan släpper man ner bilen och speakern säger att 30 sekunder till start. Puh nästan hjärtattack nu... och till slut säger speakern KLOCKAN GÅR! Nu gäller det!

Men när jag skulle sätta på bilen så står den åt fel håll... Jag lyfter schassit en millisekund "på fel sida" sedan kommer M och undrar vad jag håller på med och inom 0,00000001 sek så är bilen på banan och jag har inte ens hunnit att andas. Snacka om stress! Att killarna och tjejerna får en kick av det här är det ingen tvekan om och det är ju kickar vi söker och detta är en perfekt sådan.

Händelseförloppet som beskrivs är om allt klaffar och det gör det ju nästan aldrig. Jag bytte tjänster så gott det gick så fick sonen en annan mek men jag stod startklar att springa 30 meter på 0,2 sek och hämta saker vid start, vilket jag också fick. Det kändes som om det krånglade en del för att starta bilen inte mycket men lite och jag har inte kunskapen att åtgärda och "prova" att stoppa handen under huven och dra och fixa lite.

Men känslan vid en tävling det slår det mesta.

Och just nu kör Anton finalerna och mannen är med, han kan det där... mek grejerna.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida